Knark
Men hur som helst, jag läste i metro förut i veckan. Och informationen jag fick in visste jag inte vad jag skulle göra av. Skulle jag skratta? Skulle jag gråta? Bli arg? Vara glad över det?
Antideppresiva medel har ju funnits ett tag nu, preparat som man ger till en ledsen människa för att den ska sluta vara ledsen. Tömmer dig på sorgsna känslor så du inte kan känna dig ledsen, hur ska man då kommer över det man är ledsen över undrar jag? Men det är inte alls det här jag tänkt på.
Lyckopiller för friska människor som ska skapa lycka. Vafan? Försöker dom nu skapa någonting som dom gör olagligt vart efter det släpps på svarta marknaden? För det är ju precis vad dom pysslar med, knark. Något en frisk människa kan bruka för att känna lycka. Och räcker inte alkoholen? Visst du blir berusad och tappar massa sinnen vart efter. Men det är bra, för då får du inte göra vissa saker vilket hindrar från att skapa ett beroende (även om många fastnar ändå).
Men det ger ju ändå någon form av lycka och oberoende av saker. Så varför göra ett piller du kan peta i dig på jobbet också? Är vi verkligen så svaga att vi inte kan känna lycka genom att bara vara?
Jag tror faktiskt att den enda anledningen är simpel, pengar. Någonting som går på svarta marknaden ger inte staten några pengar. Därför vill dom nog antagligen ta över svarta marknaden genom att skapa ett preparat som borde göras olagligt. Men eftersom dom tillverkat det, är det lagligt och går att tjäna pengar på. Det är en sjuk värld vi lever i!
Jag har precis fått en fråga på historian i skolan. "Var människorna lyckligare förut än nu?".
Och mitt svar är Ja!. Människorna runt 1700/1800-talet hade ett betydligt hårdare och svårare liv. Mindre chans att överleva och fler i omgivningen som dog. Men jag tror fanimej att dom var lyckligare än oss. Dom hade det svårt och var tvugna att bygga upp ett starkt psyke för att kunna ta vardagen och därför kunna bli jätteglada över det lilla. Medans här är vi, mentala fetton. Där minsta lilla motgång slår hårt, vi är för bekväma helt enkelt. Det finns ingenting som kan såra oss, och finns det. Så kommer vi på ett sätt att kalla det för sjukdom eller någon anledning till att det inte är där på samma sätt längre. Bara soppar det under mattan.
Alkohol
Jag undrar hur "The goverment" tänker när dom satte alkohollagarna. Dom kanske hade någon otroligt smart tanke som att "Vid 18 så får dom supa på krogen men då vet vi i alla fall vart dom super". Det var ju dumt tänkt. Jag tycker att åldern borde bytas ut. Sätt 20 på krogen, 18 på systemet.
För egentligen. Är det verkligen så smart att släppa ut en hormongalen 18åring som enligt lag aldrig supit förut, bland massor av främlingar som är lika dana. Dom vet inte sina gränser, vet inte hur dom blir när dom är fulla och så vidare. Vore det inte smartare då att man bara bergränsar sig till hemmafester då man nästan alltid känner mer än 50% av festprissarna? Så kan man sedan få gå ut på krogen när man är 20. Vem vet, det kanske skulle minska krogbråket lite, men vad vet jag. Jag sitter bara och tänker på saker när jag inte har något bättre för mig.
Dyslexi
Vad är dyslexi? Finns det verkligen en sjukdom som heter det?
Jag har tänkt på det här ett tag och det är många som säger att dom har läs och skrivsvårigheter, jag vet att jag har det. Men det är inte för att jag har någon hokuspokussjukdom i hjärnan. Utan jag var helt enkelt bara jävligt lat i skolan och orkade inte lära mig hur man stava. Jag vet inte vad långa eller korta vokaler är, eller vilka ord som ingår i pronomen.
Och jag har även vänner som säger att dom har dyslexi, syftar på en speciell människa som stavar som en jäkla kråka i alla sms hon skriver (tur att kontakten bröts med henne rätt kvickt). Men hon kanske var ordblind, men det var inte för att hon hade någon sjukdom. Hon var ju för fan genomdum på alla andra nivåer också. Kan det inte varit det som var anledningen? Att hon helt enkelt bara var dum?
Sen finns det såklart dom som tycker ord flyter ihop och dylikt, men det brukar oftast hjälpa med ett par glasögon eller linser. Vad jag vet.
Jag börjar bli riktigt nyfiken på det här, finns dyslexi på riktigt? Eller är det en påhittat sjukdom som helt enkelt bara finns för att vi ska känna oss bra över oss själva? Även om vi inte kan stava.
Om någon där ute med riktig dyslexi (alltså inte dum eller har synfel) kan berätta exakt vad som är felet med dom. Vad sjukdommen förändrar i deras syn på text. Skulle jag bli överlycklig, så hör gärna av er. :)
Hmm...
Men att blanda detta med brist på nikotin av någon form, kan verkligen göra en galen. Vem kom på att vi stoppar i nikotin i någonting och sen ger det till folket? Det var nog den dummaste idén jag någonsin hört. Samma sak som att sälja knark på burk i affärerna.
En person som kommer i kontakt med nikotin och inte får sin dagliga ranson blir lätt oresonlig, lättirriterad och ofokuserad på det mesta. Så varför sälja detta till folk som jobbar? Visst ska man ha en egen fri vilja, och jag snusar själv just i detta nu. Men om jag skulle få välja en gång till skulle jag gärna aldrig ha prövat, för då kanske jag skulle klarat av skolan bättre och inte tänkt så mycket på att gå ut att ta en cigg eller stoppa in en ny snus. Och en så liten sak som att bara inte ha extrapengar till snus/cigg, glömde köpa, eller helt enkelt inte kan gå ut där ifrån man är. Kan skapa ett rent helvete. Till och med stora, rent av gigantiska, onödiga bråk. Så vem är den fina lilla galningen jag måste skjuta för att ta bort detta strunt? Många kan inte sluta för att dom är beroende, men finns inte varan, finns inte konsumenterna.
Det är ju bara ren logik. Så mycket problem, så några som försöker lösa dom.
Vad gör dagens människor, klagar och klagar utan att göra något. Jag är en av dom. En av dom som blir behandlade som bebisar, gör ingenting för sig själv. Men lyckas ändå klaga på alla andra för att den inte gör som jag tänkte. Klagar och klagar men gör sällan någonting drastiskt åt saken för att ändra. Men snart, snart ska jag starta en ny revolution mot det bättre. Jag måste bara klaga på alla felen så jag kan bearbeta alla felen på ett effektivt sätt.
Flickan man vill ha
Hur får man henne att förstå hur mycket man vill vara med henne?
Hur visar man kärlek för någon annan?
Hur får man någon att känna sig speciell?
Hur gör man för att bara få hålla hennes hand och titta henne i ögonen för en stund?
Så många frågor som surrar i huvudet, så lite svar.
Kl 6-11
Vad gör du mellan 6-11?
Rushen
Varför gillar vi att trigga oss själva? Varför gillar vi att göra saker som man egentligen inte vill?
Nyligen införskaffat spelet "Dead Space" som jag bara spelar av en enda anledning.
Det vann priser för läskigaste spel 2008. Men jag är en riktig pussy egentligen, jag börjar nästan gråta till det spelet och sitter med konstant panik och ångest över vad jag ska ta mig till på spelet.
Varför i hela helvete vill man vara med om den känslan? Det är ju bara hemskt om man tänker på hur man mår, men rushen är njutbar rakt igenom. Man bara sitter och tar emot när spelet våldtar dig med alla skräckinjagande känslor på samma känslor, och man börjar sig lydigt frammåt.
Vad är det som triggar oss till att skrämma oss själva?
Läsa andra.
Något som kan vara mellan det lättaste till det absolut svåraste i världen. Att läsa andra på deras beteende. Att se mellan raderna och rakt in i själen på dom bara genom att se hur dom rör sitt finger eller har sitt tonläge i rösten.
Det här är nog det största problemet som existerar, i hela min värld i a f. För jag skulle väl långt ifrån våga säga att jag är blyg, jag talar rätt öppet om mina tankar och vad jag tycker. Men sen är det de där problemet, att veta vilken nivå man ligger på med varandra. Om vågen är jämn eller om man lägger på för mycket tyngd, eller för lite. När vet man när det är lagom? Hur vet man att man inte öppnar sig lite för mycket och där igenom stöter bort den andra. Att det blir som en psykisk krock. Vore så mycket lättare om det inte fanns blyghet och moral, då skulle man ju veta exakt vart man hade varandra. För det skulle inte finnas några hämningar. Självklart bör inte alla veta exakt om alla då sanningen skadar hårdast ibland, men att då veta det. Kan man ju enkelt låta den människan vara. Inga frågor, bara svar. FAN va skönt det skulle vara.
Men när vet man när den andra är redo att ta ett steg frammåt?
Utveckling
Om jag frågar en kille vad han vill göra med sitt liv så är det oftast så att han vill slå sig till ro, skaffa fru och eget. Helt enkelt växa upp och starta livet på riktigt och att ha någon att dela det med.
Men om jag frågar en tjej får jag oftast samma svar, tills det väl kommer till kritan. Tjejer verkar inte ha den förmågan inprogrammerad i skallen, utan det är parta, knulla och leva vilt. Visst, man ska spendera sitt liv väl och ha så roligt man kan på vägen. Men är det verkligen rätt väg att gå? Jag kanske bara har hamnat i fel umgängeskrets då detta fenomen existerar. Men tjejer är inte så mycket för det där med att växa upp alls utan det handlar mest om att se vem som kommer längst genom kukmarathonet med mest alkohol i kroppen.
Så vem är denna skeva människa som kommit på detta att kvinnor utvecklas snabbare? Då dom t o m kan komma med argument som "Jag är bara si och så gamal så därför tänker inte jag göra detta" .. Vad är det för trotsålderfasoner? Väx upp och ta tag i era liv innan dom försvinner! Visst, jag kanske låter som värsta svensson nu och skaffa villa, volvo, fru och barn. Men man kan göra mer med en livspartner än så.
Livspartnern man väljer ska ändå vara där hela livet, så se till att ni kommer bra överrens och så där. Välj väl, för ni ska komma överrens länge. Blås ingen stackars tjej/kille på deras hjärtan för att du upptäcker att det här var fel person. Vänta hellre för länge än för kort. Låt dom bli vänner först och SEN make a move så att säga. För om vänskapen inte finns där från början kan man lika gärna hoppa ner i en isvak och stanna där. För varmare kärlek än så kommer det inte bli.
(Förlåt om någon tog illa upp, och självklart gäller inte detta alla flickor där ute, bara majoriteten jag träffat. Det här är bara min uppfattning, och den kommer jag stå fast vid tills den motbevisas)
Skönhetsideal?
Jag låg och tänkte på det här för inte alls länge sedan en kall dag hemma hos en mycket god vän. Precis som modet så är detta verkligen någonting som media ställt till med, iaf gjort en större grej av. Både mode och skönhetsideal har väll funnits sen kleopatra härskade över egypten, om inte bra mycket längre bak i tiden. Men vem är det som bestämmer vad som är generellt snyggt? Man blir ju påtryckt av TV-shop att du ska banta så mycket du bara orkar, tänker på en specefik reklam där, där det går en jättesöt tjej i en röd bikini med verkligen underbara former enligt mig. Men sen så trycker dom in en efterbild då hon är smal och vältränad. Varför förstöra henne så? Och om vi hoppar tillbaka en bra bit i tiden så var det ju finare att vara tjock vilket säkert skulle passa in bättre på mig. Jag har ju inte en sportsmössa bland dom där vältränade hunksen som ses som ögongodis. Men varför? Om jag skulle synas överallt, på afficher på stan, visa mig lite i TV, synas på internet. Då skulle ju jag vara idealet. Skulle hunksen fortfarande vara ögongodis då? Eller skulle det då bli snyggare per automatik i folks ögon att likna mig? Eftersom det är det man är van och se eftersom det sitter bilder på mig överallt? Och framförallt, är det inte insidan som ska räknas? Men lik förbannat får man höra "Kolla in den där jävla bruden! Vilken röv!" eller dylikt, och jag är helt med på noterna. Jag kollar, jag skiner upp och visar mitt manliga jag. Självklart kan jag bli tvärförbannad över detta beteende också, då man märker hur dom verkligen objektifierar människor, tjejer som killar som bara ser andra människor som sexobjekt. Och kan inte ens umgås med dom som vänner för att dom inte passar in i deras skönhetssalong.
Men samtidigt, när jag sitter ensam och tittar på flickor så är det främst ansiktet jag tittar på, det liksom ändras när man inte kommer i flock. Och efter att man börjat prata med personen i fråga kan det gå hur som helst, är personen ett svin så ser den ut där efter också. Man liksom hittar fler fel på en idiot än på någon som är go och rar.
Varför har media så mycket makt över människor?
Det här vill jag ska bli nästa ideal!
Mode
Mode, vad i hela friden är det för någonting egentligen? Hur kommer det sig att bara för att det är ett speciellt märke eller det sitter ett lika dant plagg på någon annan, gör plagget mer värt. Det skulle ju nästan kunna räknas som nazism.
Man delar in plaggen i olika fack och raser, man prissätter dom olika fast dom egentligen ser mer eller mindre lika dana ut, bara att dom kanske inte har samma röda färg. Råkad sudda förbi på TV någon gång då dom visat "årets trender" eller vad det är för någonting. Så ser man designern i någon luffig yllekofta och inte alls använder sig av sitt skapande till sig själv, vad fan är det om? Man ska väl ändå skapa sådant man själv vill sätta på sig? Istället för att förvänta sig att alla andra vill sätta på sig kläderna.
Men så står det i tidningen iaf, höstens trender är *trummvirvel* brunt!
Jaha? Vad ska jag göra åt det, jag köper inte kläder en gång i månaden. Klart det är kul att köpa kläder, men bara för att brunt är trendigt. Ska jag gå runt och se ut som en levande stubbe? Aldrig riktigt förstått mig på det här alls. Och åter igen, vem är det som bestämmer hur allt ska vara? Vem kom innan redaktören på tidningen och skvallra om vilken färg alla modefixerade fantasilösa människor skulle sätta på sig? Skulle bli så himla glad om det kom någon stor modebloggare, någon som alla lyssnade på. Sen när den toppar sin publik så bara "nej, jag skiter i det här nu. tips: Klä er som ni vill" Det skulle verkligen skapa lite harmoni i världen tror jag.
Människor har för mycket att oroa sig ändå tack vare allt mediabombande.
Börja blogga
Men så kommer man till det här enormt stora problemet "Vad ska jag blogga om?" Jag har inga speciella erfarenheter, att berätta mitt liv hur som helst vill nog ingen läsa om eftersom det inte är speciellt intressant.
Och tänka sig, jag har fortfarande inte kommit på något fiffigt ämne att dra till mig.
Så vad skriver man på en sådan här liten sajt nu då?
Förutom att jag lyckades lista ut att 136.5 minusgrader är dubbelt så kallt som 0 så står det ju ganska stilla i hjärnkontoret, kanske är det för att jag satt uppe hela natten, igen. Varför blir det så egentligen? Vem i hela friden kom på att sätta en dygnsrythm som alla måste gå efter. Nu är det dag! Vid den här tiden börjar skolan! Vid den här tiden bör man börja jobba! Vem är det som haft sådan stor makt så den fick bestämma allt detta? Och ändå så bevisar forskare, har jag för mig iaf, att den bästa tiden att studera och vara mest effektiv på jobbet är långt efter då "standarden" är satt. Borde det inte då komma någon ful liten geek i fin vit rock och säga: NEJ! Så här ökar vi effektiviteten!
Det borde ju inte vara någon som skulle klaga på det, allt skulle ju vara lika dant. Bara att folket kanske är lite piggare och gjorde lite mer "nyttigheter" här i världen.
