Bråk

Ett rykte sprider sig snabbare än nyheterna, i alla fall här ute på landet.
Låt oss säga att det är två stycken vänner, dom har känt varandra runt ett år. Då ena vännen plötsligt berättar hur en tredje utomstående person har varit elak eller dum. Varför blir då vännen som får höra det arg? Klart, man ska skydda sina vänner mot allt och så vidare. Visa stor lojalitet och vara ärlig. Men varför blir den arg?
För det första har den inte hört den andra sidan av historien, kanske den hade reagerat lika dant som personen som den nu är arg på. Kanske hade den känt större sympati till den andra om den hört båda historierna. Folk har så förutfattade meningar om allt, och det är inte ens säkert att allt är sant som vännerna säger om vissa personer. Den enda riktiga anledningen, tycker jag, att blir arg på någon är om den gör någonting direkt mot en.
På så vis slutar allt gräl att sprida sig och gör så att det blir stora gäng som inte tycker om varandra och man kan skaffa fler vänner. Låt personerna som är arga på varandra vara arga, men låt det stanna hos dom. För att DU har absolut ingen anledning att lägga dig i. Oavsätt om du är bästa vännen eller inte. För vem vet, det kanske är en bättre vän på "andra sidan" i en andra gruppen. Det vet du aldrig förr ens du har lärt känna dom.



Jag är nämligen en sådan person själv, jag skiter fullständigt i vad alla andra bråkar om och låter det stanna hos dom. Och därför har goda vänner i olika grupper. Har nära vänner som inte tål varandra osv. Och oftast är dom arga på varandra på grund av rykten som någon som inte ens känner personen spridit ut. Och alla tror blåögt på det. Eller är det kanske jag som är blåögd och blundar för folks mörka sida? Det återstår ju att se. Men så länge vannerna är lojala emot mig, tänker jag visa lojalitet mot dom. Finns ingen mening med att tycka illa om en annan människa förr ens den har huggit en kniv i min rygg. Och så tänker jag fortsätta att vara.

Namn

Vad är ett namn?
En utmärkelse om vem som är du om man skulle samla ihop en grupp med människor. Det är precis vad ett namn är.
Men vad jag undrar är, ändrar ett namn någonting på personen? Är det möjligt att om man döper ett barn till något speciellt så är det faktiskt möjligt att förutspå någon liten detalj om hur personen kommer att vara?

Det tror faktiskt jag, jag själv heter ju Tobias. Och det har ju ett enda tonläge om man ska uttala det rätt. Och det är det namnet man blir tilltalad mest, det ordet som folk säger till en oftast. Speciellt när man är liten.
Så då om man har ett namn med ett speciellt tonläge, så det låter glatt varje gång man säger det. Så borde ju personen som man säger det till bli gladare, och gladare för varje gång man säger det. Alltså, ett glatt namn ger ett glatt barn. Det tror jag i alla fall. Eller så ger ett glatt namn ett deppigt barn (läs sista delen om knark så kanske du förstår hur jag menar).

Men om denna teori jag har stämmer, så borde det ju faktiskt vara så att det går att välja om man vill ha ett sorgset barn, eller ett glatt.

Fånge eller fri?

Jag skulle våga påstå att jag är en fri själ. Men dom flesta jag känner är fångar i sig själva. Alla är så rädda för sin omgivning, så att jag blir rädd för dom. För många bryr sig om vad andra tycker, även folk som säger att dom inte bryr sig. Bryr sig oftast.

Majoriteten av människor är "vanliga" människor. Fjortisar och brats räknar jag faktiskt med till den genren. Dom som går i vanliga kläder, och bara är... Svenssons helt enkelt, men är helt fast i att släppa på gränserna, skaffa sig en konstig frisyr eller dylikt. Alltså är dom fast i sitt beteende.

Sen finns det ju motsträvarna, som gör allt för att inte vara vanliga. Vilket också är ett fångenskap i sig själv. För man är inte tillräckligt bekväm i sig själv för att vara vanlig och bara sätta på sig vardagliga kläder som vem som helst skulle kunna sätta på sig.

Till och med hippies, frihetens folk är fångar i sig själva. Eftersom dom ständigt kämpar för sin frihet och är också fast i sin livstil.

Det finns bara ett sätt för att vara fri, släppa begär om att passa in, eller vara speciell. Sluta lyssna på människor och titta in på sig själv ett tag. Sluta sträva, tappa begäret om att vara någon. Va bara dig själv skulle säkert någon säga. Men det är väldigt få som vet vem dom är, vilket är sorgligt. Men tänk för guds skull inte på vad omgivningen skulle få för tankar om du gjorde si och så. Its the only way. Peace out!

För långt!

Nu har dom tagit det steget för långt, eller är på väg att göra det i alla fall.
Privatpersonen ska mördas och regeringen ska äga allt och alla rättigheter. Är det vad vi är ute efter eller vad är det frågan om?

Jag läste en artikel ganska nyligen att dom ska utveckla FRA-lagen lite till. Först så ska dom få kolla våran internet/telefontrafik som dom vill. Och detta gjorde dom ju såklart utan att fråga någon människa, det var helt statligt.
Sen så utsåg dom musikfirmor till småpoliser. Att om dom misstänker att "här finns piratmaterial" så får dom faktiskt åka dit och kolla dina saker. Fråga din internetleverantör vad fan du pysslar med och så vidare.

Men nu har dom som sagt tagit steget för långt som en 3åring till och med skulle tycka var patetiskt.
Dom ska försöka införa så att tullarna faktiskt får gå igenom din telefon och mp3spelare när du ska gå igenom för att se om du har olagligt material, alltså musik/film som du inte köpt rättigheter till.
Hur lång tid tar det innan dom ska börja mäta allas könsorgan? För jag menar det är ju så nära inpå dom är på väg att gå. Sen sätter dom väl upp övervakningskameror i varje hem för att det inte ska bli någon terroristattack. Så dom kan ha full koll på varje privatperson. När ska man få ha någonting ifred egentligen?
Men den största frågan jag ställer mig är, hur långt tid tar det tills någon gör upplopp över allt som dom ställer till med? Förr eller senare kommer ju dom personer som sitter högt att börja bli skjutna för att folket säger ifrån. Det är ju bara en tidsfråga. "Vi försöker bara stoppa terroristattacker".... Sluta provisera folket så kommer inga terrorister, svårare än så är det inte. Klart att det ska finnas lagar. Men nu börjar det ju komma riktigt sjuka småsaker. Så som en kär vän berättade för mig om Kanada. Att är du inte över 18 får ålderskillnaden mellan ett par inte vara högre än 2 år. Alltså en 15åring får inte vara tillsammans med en 18åring. Det är olagligt.

Varför ska dom ta bort folkets rättigheter, när ska dom minnas att det egentligen är dom som jobbar för oss och inte tvärt om?

RSS 2.0