Hmmm ..
Jag satt och tänkte lite nu igen som vanligt.
Drog lite tankar om ödet och sånt där tjafs samtidigt som jag satt och skämta med en polare om Englas död. Det var då det slog mig. Tänk om inte Fritzl hade hållt sin familj inlåst, eller att Engla dog. Tänk om det hade resulterat i ett 3e världskrig. Dom kanske var nya Adolf Hitler.
Man vet ju aldrig med världen och hur den fungerar under det yttre. Om det ens finns ett inre dvs. Det är inte heller någonting man vet om. Men vad man aldrig vet, är vad man ska sörja eller inte. En för tidigt död kanske gynnar mänskligheten. Det kommer man aldrig veta. Så kanske ska man tänka till innan man börjar sörja andra människor ? Speciellt sådana som man inte haft kontakt med (förstår inte varför man ska bry sig om någon som inte haft någon som helst inverkan på ens eget liv, t ex Engla)
Livet är meningslöst
Det finns ingen mening med livet. Men samtidigt har allt en mening. Alla saker du ser, allt som omger din värld. Är neutralt laddade. Dom är helt meningslösa tills du gör dom meningsfulla.
Alltså är livet helt meningslöst tills du ändrar på det, det finns ingen annan som kan göra det åt dig. Alla emos som sitter hemma och gråter för att det saknar så mycket i livet. Är bara för att hela deras omgivning är neutral och dom inte ger ifrån sig någonting så dom får tillbaka någonting.
Så meningen med livet är helt enkelt det du vill göra det till. Det finns inget rätt, det finns ingenting fel. Allt är bara en skog av val. Som Michael Jacksons musikvideo Billy Jean (tror jag det är iaf). Så börjar allt lysa som han rör vid. Det han gör där, är meningen med livet. Det som gör livet meningsfullt för just dig.
Det är en väldigt stor och knepig fråga det där, men det känns ändå som om jag fått en liten smakbit på att bli "upplyst" som dom kallar det inom buddhismen. Inte för att jag är religös på något sätt. Men jag gillar buddhismen. Dom har ett fint budskap och fina tankar. Att inte skada något annat levande och behandla alla omkring sig som gudar och sig själv som skräp. För det är vad jag ser människan som, skräp. Människor förstör, människor lever sina egna liv efter egen standard och bryr sig inte så mycket om andra. Ett bunt egoister som tänker på sig själva i första hand.
"Rädda världen!" kan det stå i våra löpsedlar. Men hur ska det gå till när vi inte ens kan ta hand om oss själva?
Människan är så egoistisk så vi tror att vi har världen i våra händer. Jag skulle istället säga att världen har oss i sina händer. Människan är så oanpassbar så det finns inte. Vi kan inte leva i ett med naturen. Vi ändrar naturen tills den passar oss istället. Hur smart är det egentligen? Egoism i den formen är ingenting som imponerar mig det minsta.
Och som jag sagt tidigare så tror jag det mesta som vi människor lever i är bara en stor lögn. Media styr våra sinnen dit dom vill att vi ska gå. Egentligen, rent hypotetiskt så kan nyheterna visa en hel drös med hemska bilder. Som inte är sanna, men det är ju nyheter så alla kommer tro på det. Eller hur? Alltså, falska nyheter, en stor gala för att skänka pengar till det hemska du sett på TV. Vipps så kanske alla pengar gick till människorna bakom dådet. Man vet aldrig riktigt. Men sen är jag ganska paranoid av mig också. Det ska man ju inte glömma bort.
Känner själv hur det här inlägget bara har spårat iväg i mina egna tankar men poängen med allt är att allt är meningslöst tills du själv lägger en mening i det.
Alltså är livet helt meningslöst tills du ändrar på det, det finns ingen annan som kan göra det åt dig. Alla emos som sitter hemma och gråter för att det saknar så mycket i livet. Är bara för att hela deras omgivning är neutral och dom inte ger ifrån sig någonting så dom får tillbaka någonting.
Så meningen med livet är helt enkelt det du vill göra det till. Det finns inget rätt, det finns ingenting fel. Allt är bara en skog av val. Som Michael Jacksons musikvideo Billy Jean (tror jag det är iaf). Så börjar allt lysa som han rör vid. Det han gör där, är meningen med livet. Det som gör livet meningsfullt för just dig.
Det är en väldigt stor och knepig fråga det där, men det känns ändå som om jag fått en liten smakbit på att bli "upplyst" som dom kallar det inom buddhismen. Inte för att jag är religös på något sätt. Men jag gillar buddhismen. Dom har ett fint budskap och fina tankar. Att inte skada något annat levande och behandla alla omkring sig som gudar och sig själv som skräp. För det är vad jag ser människan som, skräp. Människor förstör, människor lever sina egna liv efter egen standard och bryr sig inte så mycket om andra. Ett bunt egoister som tänker på sig själva i första hand.
"Rädda världen!" kan det stå i våra löpsedlar. Men hur ska det gå till när vi inte ens kan ta hand om oss själva?
Människan är så egoistisk så vi tror att vi har världen i våra händer. Jag skulle istället säga att världen har oss i sina händer. Människan är så oanpassbar så det finns inte. Vi kan inte leva i ett med naturen. Vi ändrar naturen tills den passar oss istället. Hur smart är det egentligen? Egoism i den formen är ingenting som imponerar mig det minsta.
Och som jag sagt tidigare så tror jag det mesta som vi människor lever i är bara en stor lögn. Media styr våra sinnen dit dom vill att vi ska gå. Egentligen, rent hypotetiskt så kan nyheterna visa en hel drös med hemska bilder. Som inte är sanna, men det är ju nyheter så alla kommer tro på det. Eller hur? Alltså, falska nyheter, en stor gala för att skänka pengar till det hemska du sett på TV. Vipps så kanske alla pengar gick till människorna bakom dådet. Man vet aldrig riktigt. Men sen är jag ganska paranoid av mig också. Det ska man ju inte glömma bort.
Känner själv hur det här inlägget bara har spårat iväg i mina egna tankar men poängen med allt är att allt är meningslöst tills du själv lägger en mening i det.
Svensson
Svensson, volvo, boende, fru och barn. Jag börjar längta efter det där mer än någonsin. Jag börjar känna mig redo för att ta nästa steg i livet, äntligen. Det börjar bli mindre snack och mer verkstad i huvudet, en vilja som jag aldrig kännt tidigare.
Jag är lite smårädd för att bli vuxen på riktigt, skaffa mig ett liv och inkomst men det börjar vända nu.
Jag vill flytta hemifrån och skaffa flickvän och barn, om man bara kunde bestämma själv hur allt skulle gå till istället för att man måste förlita sig på alla andra människor. Det är ju nästan bara frustrerande att man bara kan påverka och inte bestämma. Men nu börjar det bli dags, genom att göra en grej så kanske nästa kommer av sig själv. Man vet ju aldrig hur saker och ting fungerar. Men det finns fortfarande så många frågor.
Vart ska jag flytta?
Vart ska jag jobba?
Vem kan jag älska, och som samtidigt älskar mig tillbaka?
Jag vet i alla fall efter en del tankar att jag vill flytta in närmre mot staden stockholm men fortfarande bo ute på landet. Men vart finns mitt idealställe där det fortfarande är fint så man inte hamnar mitt i slummen där alla "gangsters" finns?
Vilket jobb skulle jag kunna trivas med varje dag? Jag funderar starkt på att försöka gå i mors fotspår och ta hand om barn, då det faktiskt är rätt underhållande. Tänk att få vara liten igen varje dag på jobbet. Höra barns tankar och försöka leda dom in på rätt väg i livet. Men med min utbildning så kan man väl inte bli annat än arbetslös, speciellt eftersom jag inte slutförde den helt och hållet. Fast jag gick om ett år. Någonstans där tappade jag drivkraften helt och var inte sugen på att göra någonting över huvud taget, inte ens gå upp ur sängen på morgonen. Hela livsglädjen bara försvann som man sedan har fått jobba tillbaka och ansträngt sig för att få tillbaka.
Men kärleken, vart kan man hitta den? Jag har ju mina ideal, och det finns ju folk man skulle vilja ha men som inte finns inom räckhåll. Men jag är ingen storraggare. Har rätt svårt att komma i kontakt med flickor om jag inte får ett par timmars pratstund med flickan i fråga. Jag är inte speciellt snygg, kan vara rätt jävla dryg och har faktiskt rätt lätt för att trycka ner på människor i min omgivning. Även om jag alltid menar väl och bara försöker skoja så går det inte igenom utan tas som en taskig kommentar. Jag har bara min charm att leva på. Det finns så mycket att ändra och göra, men känns som att tiden inte riktigt räcker till utan att allt mest bara blir tomma ord som man säger men största inlevelse, men så fort dom lämnat munnen så känns ogenomförbart. Kanske man ska gå till en psykolog och prata lite och se om man kan lära känna sig själv på en högre nivå än vad jag redan gör. Finna meningen med livet kanske?
Meningen med livet är en väldigt relativ och inviduell sak tycker jag. Ingen har samma mening, allla har olika mål att genomföra. Och framförallt sätt att genomföra dom på. Jag säger alltid att alla människor i grund och botten är densamma. Man kan bli vän med vem som helst, bakgrund, attityd och sånt spelar ingen roll. Alla går att bräcka och få som "bästa kompis". Det handlar bara om att komma innanför skalet så skiljer sig tankar knappt över huvud taget. Bara vägen till målet som är annorlunda.
Men hur tar man tag sitt liv efter att låta det hänga och slänga och bara följt med strömmen dom senaste 20 åren? Hur gör man för att ta första steget? Jag har faktiskt ingen aning. Men en början är ju alltid att försöka slita sig till den förbannade arbetsförmedlingen, som skrämmer mig lite. Hur kan man lägga sin egen karriär i någon annans händer egentligen? Men det kanske är det som kallas ödet? Om nu något sådant skulle existera.
Känner mig rätt ångestfylld över allt. Men nu är det fan dags att ta tag i det här....
Eox, för ett mer smärtfritt liv
Ja det finns värktabletter för allt. Det vet vi ju redan om.
Men nu undrar jag, varför ta dom?
Om du har ont någonstans så ska du knapra i dig piller som en person med 30 års erfarenhet av knark och peta i sig allt det du kommer åt med konstiga namn och innehåll du inte har en aning om vad det är för något. Kemikalier i dess renaste form. Och det stoppar vi i oss utan att tänka oss för minsta lilla.
Om jag får ont någonstans så undrar jag varför jag har ont och hur jag löser det. Inte hur jag ignorerar det. För att peta i dig en tablett är ju inget lösande. Det är ju bara ett sätt att ignorera problemet. Och jag tycker det är det stora felet med människan. Vi är så fasta med målet att vi glömmer vägen dit. Vi gör hellre en fettsugning än att börja träna. Vi tar hellre ett piller för att slippa huvudvärk istället för att reda på varför du har huvudvärk. Du kanske bara har vätskebrist?
Så varför denna konstanta besatthet av piller? Och nu dessutom har våran väl valt framröstade Reinfeldt kommit fram till att vi ska göra vårat samhälle ännu mer amerikaniserat. Den synen förstår jag inte heller riktigt. Vi skiter fullständigt i om det blir bättre eller sämre, bara vi blir amerika. Visst, det är väl fint att vi satsar på att bli en enad värld där allt fungerar lika dant. Men borde vi då inte satsa på att försöka ta dom besta delarna från hela världen istället för att bara fokusera på amerika? Och det här innebär ännu fler piller och ännu mindre vetskap om vad pillerna innehåller. Inte ens personalen kommer ha en ordentlig koll på vad som finns på apoteket längre. Det är då inte bättre om du frågar mig, det är bara amerika.
Visst vill man bli ett ledande land, men det blir man ju inte genom att kopiera. Det handlar om att man ska bli inviduellt bäst i alla grenar. Inte ta det som är störst redan. Vårat Sverige har missat en massor.
Men nu undrar jag, varför ta dom?
Om du har ont någonstans så ska du knapra i dig piller som en person med 30 års erfarenhet av knark och peta i sig allt det du kommer åt med konstiga namn och innehåll du inte har en aning om vad det är för något. Kemikalier i dess renaste form. Och det stoppar vi i oss utan att tänka oss för minsta lilla.
Om jag får ont någonstans så undrar jag varför jag har ont och hur jag löser det. Inte hur jag ignorerar det. För att peta i dig en tablett är ju inget lösande. Det är ju bara ett sätt att ignorera problemet. Och jag tycker det är det stora felet med människan. Vi är så fasta med målet att vi glömmer vägen dit. Vi gör hellre en fettsugning än att börja träna. Vi tar hellre ett piller för att slippa huvudvärk istället för att reda på varför du har huvudvärk. Du kanske bara har vätskebrist?
Så varför denna konstanta besatthet av piller? Och nu dessutom har våran väl valt framröstade Reinfeldt kommit fram till att vi ska göra vårat samhälle ännu mer amerikaniserat. Den synen förstår jag inte heller riktigt. Vi skiter fullständigt i om det blir bättre eller sämre, bara vi blir amerika. Visst, det är väl fint att vi satsar på att bli en enad värld där allt fungerar lika dant. Men borde vi då inte satsa på att försöka ta dom besta delarna från hela världen istället för att bara fokusera på amerika? Och det här innebär ännu fler piller och ännu mindre vetskap om vad pillerna innehåller. Inte ens personalen kommer ha en ordentlig koll på vad som finns på apoteket längre. Det är då inte bättre om du frågar mig, det är bara amerika.
Visst vill man bli ett ledande land, men det blir man ju inte genom att kopiera. Det handlar om att man ska bli inviduellt bäst i alla grenar. Inte ta det som är störst redan. Vårat Sverige har missat en massor.
