Lite "efter första skolveckan"-tankar.
Det finns många berättelser ute i världen. Böcker skrivna över hela världen. Men även om du försöker att läsa dom alla kommer du inte ens hinna lära dig namnen på alla författare innan du dött. Men det enda som faktiskt inte går att kolla upp på antingen biklioteket eller internet är andra människors personliga tankar. Det är något som man måste lista ut på egen hand genom att antingen fråga eller att dom spontant berättar det för dig.
Det finns dock några personliga tankar som sprids världen över under demonstrationer och liknande, men då är det bara för att strida mot någonting. Det är alltså väldigt några positiva tankar som sprids snabbt genom media, vilket jag personligen tycker är synd. Människor blir konstant propagerade med negativ energi. Kan detta vara en anledning till människans oprovocerade beteende mot andra människor? Att konstant bli underättad med information om alla dåliga människor kanske snabbt gör att man drar alla över en kamm.
Jag tror att alla människor är självhelande, att alla kan läka sina egna sår inom rätt typ av tidsram. Ytliga skador genom att bara låta såren läka och psykiska problem genom att lyckas se in i sig själv med rätt typ av kunskap om vad som är fel ur en etisk synvinkel. Tyvärr är detta ingen verkar ha forskat om speciellt mycket. Alla är så snabba med att klacifiera en människa som sjuk och ge dessa magiska piller som istället bara undanskjuter alla problem under sängen.
Det viktigaste som alla psykologer och liknande verkar glömma bort är att alla människor är unika på sitt sätt. Det finns människor överallt som tänker lika dant, men alla är unika till sin nästa. Alltså går inte alla med en psykisk sjukdom att bota på samma sätt. Alla piller är inte universalhjälpande och alla ord funkar inte för alla människor. Det är bara ren fakta och det verkar många ha glömt bort.
Men att bygga en bro till säkerhet tar lång tid. Bara att få tankarna till en fungerande ritning till hur saker och ting ska utföras kan ta flera år och då har du inte ens börjar på själva konstruktionen. Men det betyder inte att det är omöjligt för någon, som jag skrev tidigare så tror jag att alla människor kan bota sig själva. Allt handlar om tidsramarna och människor , i alla fall här i Sverige verkar allt för stressade med att bara nå resultat istället för att göra jobbet ordentligt när du väl fått chansen till det. En öppning öppnar sig men det är inte rätt ur andras synvinkel. Men du måste ge dig själv den tid du behöver för att uträtta någonting. Oavsett omständigheterna. Gör du ett halvkasst jobb i slutändan ändå så fortsätter bara folk att klaga på dig.
Dock kan det vara så att det lättaste att göra är att bara ge upp och låta saker och ting ha sitt skede. Du kan inte styra allt och vissa saker händer bara. Så det är även viktigt att lära sig att acceptera saker precis som dom är. Om du har haft en traumatisk upplevelse i livet som du inte kan förstå dig på, någon kär har lämnat dig utan anledning. Fokusera istället på hur du ska vara som person för att inte göra samma sak. Slutsatsen av det hela är helt enkelt att lösningen på ett problem kan vara att intala sig själv att problemet inte finns. Bara hoppa på nästa uppgift i livet och försöka göra det bästa av situationen. Att låta någonting äta upp dig får dig att sluta leva, utan liv finns ingen mening med att fortfarande andas.
Detta ska självklart inte missbrukas. Att bara fortsätta ignorera alla problem ger samma effekt, du slutar leva. Allt handlar om balansen mellan att ta tag i saker och att ignorera saker. För hela livet består egentligen av problem och att överkomma dom.
Är du arbetslös så är problemet att hitta jobb, singel så är problemet att hitta partner, hemlös så är problemet att hitta hus/lägenhet etc. Det tar helt enkelt aldrig slut. Men det betyder inte att det behöver vara besvärligt att leva. Allt handlar om din syn på livet och hur du väljer att känna över dessa problem. Det går alltid att njuta under en livsfarlig åktur om du väljer att känna adrenalinet rusa genom kroppen istället för att se faran.
