Jävla svenneneger!
För ett ex antal år sedan var den svarta mannen förtryckt, vet inte hur mycket i Sverige, men bommulsfälten i USA var ganska mörka trotts tillverkandet av något vitt. Detta skedde för väldigt länge sen och skämtar man om detta blir man kallad rasist. En vanlig människa från arbetarklassen får inte ens säga neger utan att bli kallad rasist, detta är absurt. Jag som föddes 89 har ingen anknytning till ordet neger på det viset. Svenne och neger väger lika för mig och det är fjäderlätt.
Politikerna trillskas med varandra om hur vi ska få samhället att bli jämnställt utan rasism och könsfördelning men allt dom gör är att förvärra situationen, för dom vill att vi ska blunda. Jag ser klart och tydligt vilken hudfärg människor har och kan känna mig trygg i det, jag behöver ingen ögonbindel. Ser jag en neger så ser jag en neger, ser jag en guling ser jag en guling, ser jag en svenne ser jag en svenne. För det är väl ändå vad det handlar om, att särskilja på färger? Det är vad det är för mig också, och vi ser inte lika dana ut helt enkelt.
Vi är olika raser med olika förutsättningar, vi är inte lika bra på saker raser emellan, fakta. Detta skulle nästan vem som helst säga att det är ett rasistiskt uttalande, varför? Det är bara den hårda sanningen, vem säger att det behöver vara dåligt? Varför drar vi inte nytta av att vissa stereotyper faktiskt stämmer in och anpassar oss efter det istället för att försöka "assimilera" varje liten minoritet till majoriteten? Varför inte istället försöka sätta in ett litet kugghjul i klockverket som får den att fungera bättre?
Bara för att runda av det här lite så tycker jag att dom som säger att man inte får säga neger eller blatte är dom riktiga rasisterna. Orden betyder någonting äckligt för dom, alltså är olika människor som inte ser lika dana ut äckliga, vilket självklart inte är fallet. Att inte kunna se skillnader är den riktiga faran för då blir inte människor stimulerade på det sättet som dom behöver för att må bra. Klart alla ska ha rätt till en skolgång osv, det är basics, men att sedan kunna bli accepterad för vad man är istället för att försöka bli ihopkopplad med en folkgrupp som inte är av samma typ människor är det vi borde sträva efter.
Bubblor.
Bubblor, det är det vi befinner oss i. Bubblor av säkerhet där vi vet precis vad som försegår, vad som händer om du viftar på armen, du vet vad du kan säga för att inte påverka bubblan på något sätt.
Tänk dig när du är ute och simmar under vatten och blåser ut luft. Bubblorna börjar dansa med varandra och dras åt samma håll i en samhörighet. När dom kommer upp till ytan spricker dom och enas med varandra och alla miljarders bubblor som har färdats ungefär samma väg. Så borde människor i världen göra, men jag har upplevt att många inte vågar sticka huvudet ovanför ytan och vara fri. Alla fångar sig själva under ytan och simmar runt där och försöker att sno en del av bubblan från någon annan istället för att simma upp tillsammans och enas.
Den här illusionen av att vi är fria människor är lite småfarlig tycker jag. Det förhindrar nog mer än vad det för oss uppåt, mot ytan. Vi tror att vi kan göra som vi vill och tror dessutom att vi gör som vi vill. Men hur många val har du egentligen? Kan du verkligen göra precis vad du vill? Du måste alltid befinna dig inom vissa ramar, andras ramar, alla puffar dig fram genom livet, men du puffar även dom i en viss riktning. Det går inte att ta befälet över mänskligheten och göra precis som man vill och bli precis vad man vill och det tror jag att många har glömt bort. Den här enigheten kanske aldrig har funnit i våran historia, alltså Sveriges, men den går att antyda.
Redan som barn tror jag man placeras i olika fack, man märker vilka som är ledande och vilka som är undersåtar, men alla är på något sätt medvetna att dom är beroende av varandra. Tänk att spränga den bubblan, att bestämma tillsammans, att gå framåt tillsammans. Utopi i dess högsta grad, men vi har kommit väldigt långt ifrån vårat mål vad det gäller välmående i samhället.
Tänk dig när du är ute och simmar under vatten och blåser ut luft. Bubblorna börjar dansa med varandra och dras åt samma håll i en samhörighet. När dom kommer upp till ytan spricker dom och enas med varandra och alla miljarders bubblor som har färdats ungefär samma väg. Så borde människor i världen göra, men jag har upplevt att många inte vågar sticka huvudet ovanför ytan och vara fri. Alla fångar sig själva under ytan och simmar runt där och försöker att sno en del av bubblan från någon annan istället för att simma upp tillsammans och enas.
Den här illusionen av att vi är fria människor är lite småfarlig tycker jag. Det förhindrar nog mer än vad det för oss uppåt, mot ytan. Vi tror att vi kan göra som vi vill och tror dessutom att vi gör som vi vill. Men hur många val har du egentligen? Kan du verkligen göra precis vad du vill? Du måste alltid befinna dig inom vissa ramar, andras ramar, alla puffar dig fram genom livet, men du puffar även dom i en viss riktning. Det går inte att ta befälet över mänskligheten och göra precis som man vill och bli precis vad man vill och det tror jag att många har glömt bort. Den här enigheten kanske aldrig har funnit i våran historia, alltså Sveriges, men den går att antyda.
Redan som barn tror jag man placeras i olika fack, man märker vilka som är ledande och vilka som är undersåtar, men alla är på något sätt medvetna att dom är beroende av varandra. Tänk att spränga den bubblan, att bestämma tillsammans, att gå framåt tillsammans. Utopi i dess högsta grad, men vi har kommit väldigt långt ifrån vårat mål vad det gäller välmående i samhället.
