Bubblor.
Bubblor, det är det vi befinner oss i. Bubblor av säkerhet där vi vet precis vad som försegår, vad som händer om du viftar på armen, du vet vad du kan säga för att inte påverka bubblan på något sätt.
Tänk dig när du är ute och simmar under vatten och blåser ut luft. Bubblorna börjar dansa med varandra och dras åt samma håll i en samhörighet. När dom kommer upp till ytan spricker dom och enas med varandra och alla miljarders bubblor som har färdats ungefär samma väg. Så borde människor i världen göra, men jag har upplevt att många inte vågar sticka huvudet ovanför ytan och vara fri. Alla fångar sig själva under ytan och simmar runt där och försöker att sno en del av bubblan från någon annan istället för att simma upp tillsammans och enas.
Den här illusionen av att vi är fria människor är lite småfarlig tycker jag. Det förhindrar nog mer än vad det för oss uppåt, mot ytan. Vi tror att vi kan göra som vi vill och tror dessutom att vi gör som vi vill. Men hur många val har du egentligen? Kan du verkligen göra precis vad du vill? Du måste alltid befinna dig inom vissa ramar, andras ramar, alla puffar dig fram genom livet, men du puffar även dom i en viss riktning. Det går inte att ta befälet över mänskligheten och göra precis som man vill och bli precis vad man vill och det tror jag att många har glömt bort. Den här enigheten kanske aldrig har funnit i våran historia, alltså Sveriges, men den går att antyda.
Redan som barn tror jag man placeras i olika fack, man märker vilka som är ledande och vilka som är undersåtar, men alla är på något sätt medvetna att dom är beroende av varandra. Tänk att spränga den bubblan, att bestämma tillsammans, att gå framåt tillsammans. Utopi i dess högsta grad, men vi har kommit väldigt långt ifrån vårat mål vad det gäller välmående i samhället.
Tänk dig när du är ute och simmar under vatten och blåser ut luft. Bubblorna börjar dansa med varandra och dras åt samma håll i en samhörighet. När dom kommer upp till ytan spricker dom och enas med varandra och alla miljarders bubblor som har färdats ungefär samma väg. Så borde människor i världen göra, men jag har upplevt att många inte vågar sticka huvudet ovanför ytan och vara fri. Alla fångar sig själva under ytan och simmar runt där och försöker att sno en del av bubblan från någon annan istället för att simma upp tillsammans och enas.
Den här illusionen av att vi är fria människor är lite småfarlig tycker jag. Det förhindrar nog mer än vad det för oss uppåt, mot ytan. Vi tror att vi kan göra som vi vill och tror dessutom att vi gör som vi vill. Men hur många val har du egentligen? Kan du verkligen göra precis vad du vill? Du måste alltid befinna dig inom vissa ramar, andras ramar, alla puffar dig fram genom livet, men du puffar även dom i en viss riktning. Det går inte att ta befälet över mänskligheten och göra precis som man vill och bli precis vad man vill och det tror jag att många har glömt bort. Den här enigheten kanske aldrig har funnit i våran historia, alltså Sveriges, men den går att antyda.
Redan som barn tror jag man placeras i olika fack, man märker vilka som är ledande och vilka som är undersåtar, men alla är på något sätt medvetna att dom är beroende av varandra. Tänk att spränga den bubblan, att bestämma tillsammans, att gå framåt tillsammans. Utopi i dess högsta grad, men vi har kommit väldigt långt ifrån vårat mål vad det gäller välmående i samhället.
Kommentarer
Trackback
